Vättar

Enligt gammal folktro är vättar underjordiska väsen, ofta bosatta under människors hus. De ansågs tjuvaktiga och manipulativa. Vättar var oftast klädda i grått. Det finns en viss svårighet när det gäller att skilja naturväsen åt. Många uppfattningar om till exempel troll, vättar och älvor överlappar, och det kan till och med i grunden handla om samma väsen. Ordet ”vätte” är just fornnordiska för ”övernaturligt väsen”. Det är relaterat till det engelska ordet ”Wight”. Vättar är vanligt förekommande i den svenska sagotraditionen. Astrid Lindgrens rumpnissar kan mycket väl vara en tolkning av den gamla tron på vättar.

Vättar och vägbyggen

Ibland händer det att vättar anklagas för trafikolyckor. På Island är det till och med gängse praxis att rådfråga vättarna och älvorna på områden där man planerar att bygga. Detta gäller både husbyggen och vägbyggen. I framför allt det senare fallet anses det väldigt viktigt att få naturväsendenas välsignelse. Ingen vill ha en olycksdrabbad vägsträcka. Det kan även finnas en rationell anledning till att följa gammal vidskeplighet vid vägbyggen. Det kostar inte så mycket att anlita ett medium som talar med vättarna, och sen behöver man inte oroa sig så mycket för den mytbildning som lätt kan sätta skräck i folk som har en stark tro på det övernaturliga.

Komplicerad relation med människor

Enligt gammal tradition så tillfaller allt som hamnar på golvet gårdens vättar. Man ska alltså inte städa upp efter sig förrän vättarna tagit det de vill ha. Om man håller sig väl med dem ansågs man också kunna få presenter, och andra fördelar av en lyckad allians. Vättarna vaktar ofta den omgivning de befinner sig i. Det kan vara en sjö eller skog, eller en annan plats i naturen. Den som gör intrång bör då visa tillbörlig respekt för att inte dra på sig vättarnas ilska. Vättar får ibland till och med skulden för mordbränder när deras ilska tar överhanden.

Leave a Reply