Gårdstomten

Som bonde vet man att det är mycket som kan gå fel på ens gård. Denna oro, kombinerad med vidskepligheten i det gamla bondesamhället i Sverige, skapade gårdstomten. I nordisk folktro är gårdstomten gårdens skyddsväsen. Tomten kan ha flera olika namn. I Sverige kallas tomten också hustomte, tomtevätte och nisse eller goanisse (framförallt i Skåne). Gårdstomtens utseende har också beskrivits på olika sätt, vilket kan bero på att han ogärna visar sig för människor. Oftast beskrivs han dock som en äldre man med vitt skägg som är mindre än människor och bär grå kläder och luva. Storleken på tomten varierar mellan en kortväxt människa och en pyssling.

Hans uppgifter är dock desamma, oavsett hur hans utseende beskrivs. Gårdstomten hade övernaturliga krafter och såg efter gården, särskilt stallet och ladugården och djuren i dem. Han har ofta antagits vara den förste bonden som odlade mark på platsen för gården, och som sedan inte har kunnat få ro efter sin död utan måste fortsätta se efter sin gård. Det var viktigt att hålla sig väl med tomten, för han hade ett ombytligt temperament och kunde lätt bli förargad. Blev han det kunde han hämnas på gårdens ägare. För att behaga tomten och för att tacka honom för hans arbete på gården skulle man ställa ut en skål med gröt. I senare berättelser sägs tomten tycka särskilt mycket om risgrynsgröt, varför denna gröt numera kallas tomtegröt. Om du vill ha recept på utsökt tomtegröt som gårdstomtarna skulle älska hittar du det och mycket annat på Matklubben.se.Gårdstomten 2

Det gällde dock att se upp med gröten. I en saga berättas om en tomte som förargas över att gårdsägarna inte gett honom en klick smör i gröten, och hämnas genom att döda en ko. Man fick inte heller skämma bort tomten för mycket. I en annan saga gav gårdsägarna sin tomte nya kläder. Tomten blev då så självgod att han ansåg sig för fin för att arbeta, och slutade sköta om gården.

Tomten troddes bo under gårdens vårdträd. Vårdträdet var oftast ett lövträd som planterades mitt på gården när den byggdes, och som ansågs ha en koppling med familjen som bodde på gården och med dess framgång och lycka. Att bryta av en kvist eller ett löv från trädet ansågs föra med sig otur till gården. Tomten sades bo i eller under trädet, och det finns uppteckningar som beskriver hur gårdsägarna offrade öl eller mjölk till tomten genom att hälla det över trädets rötter. Detta gjorde man för att hålla borta sjukdom och olycka från gården.

Tomten har också en kvinnlig motsvarighet, skogsrået, som är vildmarkens skyddsväsen.

Leave a Reply